27th
Angående DI och publiken
Efter tips från Jacob på tidningen FLM tog jag del av “Kino”, sänt 12/12 förra året. Här presenteras Filmhögskolan Göteborgs och DI:s och olika förhållningssätt inför filmskapandet. Det blir snabbt uppenbart att det bredare tilltalet är en uttalad hållning DI har i dess utbildning av studenter för en fortsatt framtid inom “mainstream”-filmsverige, där Göteborg istället fokuserar på mer konstnärlig, auteurstyrd film (tycks fungera ypperligt med tanke på Plattform, De ofrivilliga och så vidare). Detta skulle alltså kunna förklara mina utbrott av typen “SVT-anpassning”. Det är alltså meningen, men det gör varken filmerna bättre eller förklarare det märkliga i att SVT, för min del, utvecklats till ett negativt tillmäle. Så behöver det inte vara, och det finns givetvis undantag. Ekvationen; att tilltala en stor publik utan att behöva göra Göta kanal går verkligen. Men DI:s avslutningsfilmer är till övervägande del tråkiga, tillrättalagda verk. Om man nu av film kräver mer än en eventuellt “mysig” halvtimmes förströelse (men alla filmer har kanske sin tid och plats vilket möjligen kan vara en invändning men det är en annan diskussion av typen “bra” film). Det intressanta är väl kanske också att DI-eleverna är Sveriges dyraste i drift, därav mitt hopp om kvalité.
Det nya numret av FLM finns ute nu och handlar bland annat om vad som hände efter fantastiska dokumentären Plötsligt i Vinslöv och den kommande uppföljaren.
Jag minns fortfarande när jag hörde Roger Wilsons, programledare för “Kino”, röst för första gången och min direkta förvåning. Denna utmärkta filmskribent jag följt bland annat på Nöjesguiden och Rodeo lät inte alls som jag föreställt mig. Jag blir fortfarande undrande när jag hör den (men inte på ett alls dåligt sätt).
Elias
