Det ska klagas på galor, visserligen befogat men en tröttsam sport i januari. Och jag undrar vad galamakarna tänker. De måste vara lika införstådda i detta utbredda galaförakt som gemene man. Ändå ser formen för Guldbaggegalan likadan ut varje år. En tillräckligt folklig komiker drar “vassa” vitsar om det filmsverige som sitter bänkat på Cirkus i Stockholm. Men det får inte bli för farligt. Och det stående skämtet om den långa norskan på SFI (Åse Kleveland) är nu utbytt mot det om Bullen-programledaren på SFI (Cissi Elwin). Men när inte ens Oscars lyckas vara riktigt vasst (Hugh Jackman wtf vad hände med Tina Fey eller Ricky Gervais?) ska vi givetvis inte räkna med lilla film-Sverige. Kanske är det så att där publiken blivit mer medveten har galan inte ändrats nämnvärt; att vi helt enkelt kräver mer nu än att se Sveriges så kallade skådespelarelit i bild, varvat med påfallande ofta pinsamma sketcher och utdelning av ett pris som väl egentligen löjligt få bryr sig om?

Spontant är Killinggängets självförhärligande kör det bästa inslaget på en av dessa galor säkert de senaste tio åren. Vilket uppenbart inte säger någonting.

Men vi älskar galor. Därför sitter vi bänkade nu på måndag.

SVT1, 20.00, 12 januari

E