April 2010
1 post
hejehj
February 2009
5 posts
Winslets felaktiga nominering
Ja det är givetivs inte för The Reader Kate Winslet borde vara nominerad till en huvurdollsoscar, utan Revololutionary Road. The Reader är en stytligt berättad historia, förvillande nära hallongränsen när i scenerna med en gammalsminkad Kate och den generande dialogen på engelska med tysk brytning (Ralph Fiennes har gått från elak lägerchef med engelska på tyskt brytning i Schindler’s List...
Blott en båtresa från färjan
Det intressanta med fenomenet Båtresan - Sverige Finland tur retur (1995), en film som för övrigt gått mig helt förbi, är ju den självklara kopplingen till Färjan. Kanal 5-serien som bekant väckte viss uppståndelse i höstas var förvisso en sådan allt vanligare mash up av reklam och redaktionell tv, vilket vi ju inte upprörs över (det vore naivt gissar jag, sådan samarbeten har alltid funnits), men...
Meta, New York
Jag tvivlar egentligen aldrig på Synecdoche, New Yorks status som mästerverk. Denna fascinerande, symbolstinna berättelse och metateater och metanarrativ som någonstans är signifikativt för Charlie Kaufman och hans undersökningar av den mänskliga naturen; varför vi gör som vi gör och beter oss slikt i våra olika roller.
Philip Seymour Hoffman’s character’s last name is a reference...
January 2009
23 posts
Utspottad
Som bekant vid det här laget försvinner låtar från Spotify i detta nu i rask takt (om inte allt som ska bort redan är utrensat). Detta har för egen del inneburit att mycket av det nöje jag haft av tjänsen försvunnit. För jag har definitivt inte främst använt programmet för att tillskansa mig ny musik, det är dess fantastiska kulturhistoriska(!) kvalitet jag uppskattat. Eller kanske snarare min...
Fotboll, nu för herrar
Det nya numret av ojämna men alltid läsvärda Filter har kommit ut vilket förmoligen inte undgått någon då Carola lägligt nog hamnade på löpsedlarna efter uttalandet om sina svåra år och självmordstankarna. Det hela utmärkt skött av redaktionen ur publiceringssynpunkt givetivs (men rubriken “Har ni fest, eller?” känns mer än lovligt mossig).
Men nu är det egentligen inte om Filter...
Tvivlet
Meryl Streep briljerar givetvis i bioaktuella Tvivel (Doubt är originaltiteln), hennes nästintill parodiskt hårda nunna bär drag av, antar jag, ofrivillig komik. Men hon gör det alltså extremt bra och den långa nyckelscenen mot Philip Seymour Hoffman är av den gastkramande typen, klassiskt välspelat drama. Och den hotande insikten att filmens gåta, huruvida Hoffmans präst är skyldig till ett...
Angående DI och publiken
Efter tips från Jacob på tidningen FLM tog jag del av “Kino”, sänt 12/12 förra året. Här presenteras Filmhögskolan Göteborgs och DI:s och olika förhållningssätt inför filmskapandet. Det blir snabbt uppenbart att det bredare tilltalet är en uttalad hållning DI har i dess utbildning av studenter för en fortsatt framtid inom “mainstream”-filmsverige, där Göteborg istället...
Paus
I väntan på kommande inlägg:
Lars Ohlys favoritfilm är Citizen Kane. Av Stanley Kubrick.
http://hd.se/kultur/2009/01/25/lars-ohly-saag-springsteen-paa/
Billigt men snart är vi åter hoppas jag.
UPPDATERING: Det stod alltså att filmen var av Stanley Kubrick, något som nu är ändrat.
Något litet om svensk film 2009 - del 1
Svensk film är inne i en stark period sägs det, och visst kom det i alla fall en fantastisk film förra året, och ett par väl godkända. Men hur ser fortplantningen ut? För att ta del av en första pusselbit till denna omfattande frågeställning tog jag idag en promenad till Dramatiska Institutet på Valhallavägen 189. Här skulle nämligen fem elevfilmer visas, det vill säga fem slutfilmer gjorde av...
Flight of the Conchords och ickehumorn
Andra säsongen av den torra musikhumorn började igår på HBO. Efter att ha sett denna säsongspremiär kan konstateras att inte mycket har hänt. Jemaine och Bret är precis lika “skönt” efterblivna utan att ännu ha fått någon närmare diagnos. Det ska sägas jag är rätt trött på sån här “tokhumor” där själva komiska premissen är att två “sköna snubbar” gör tokiga...
Ungdoms-tv, del 1: Verkligheten utanför glaskupan.
Jag såg Glappet första gången när det gick på tv 1997, var tolv år och hade knappt sett en Göteborgare tidigare. Det var någonting som jag inte kunde sätta fingret på, men karaktärerna serien kretsade kring var liksom motbjudande och oemotståndliga på samma gång. Man ville se det men det var så pinsamt! Man ville verkligen se hur det gick men det var så läskigt! De var så orädda, eller? Var de...
Namnlös, ofödd, jasägare
Såg skräckambitionen Unborn igår. En konventionell överraskningsfest som försöker höja sig över snittet av amerikanska skräckfilmer men som i slutändan obönhörligen är drabbad av platta skådisar (Odette Yustman i huvudrollen är riktigt svag), obegripligt kvasitragisk handling (så många måste offras för att den kvinnliga protagonisten ska leva) och en radda skådisar (Gary Oldman och Idris Elba,...
Tillbaka på mattan
Skönt då med två timmars Golden Globe och gôttande i verkliga kändisar. Det är förmodligen äckligt men för mig är det motiv nog med en svepande kameraåkning över 30 Rock-bordet, en inzoomning på The Wrestler-teamet och alla trevlig Hollywoodkändisar i samma rum - med en Jay Z avslappnat tillbakalutad med nominerade Beyonce vid bordet.
30 Rock och Tracy Morgans tacktal var givetvis roligast,...
Flugornas herre
Så hade man dukat upp, återigen försökt intala sig att detta års guldbagge kanske skulle kunnat presentera värdiga vinnare. Med ett svenskt filmutbud som faktiskt var bättre än förväntat, samt (nya) skådespelare som överträffat de sedvanliga Bergström-Endre-Persbrant-karaktärerna svensk film oftast drunknar i, var hoppet inte helt obefogat. Ändå fick jag, tillsammans med chipsen och vinet,...
Svenska krusbär och amerikansk äppelpaj
Frågan om vi ska, eller bör, jämföra svenska tv-serier och filmer med utländska diton är väl egentligen inte helt enkel. Kontext, produktionsförhållanden, personligt tycke och smak spelar alltid in, liksom en mängd andra variabler som kan påverka. Och gör det också. Kanske är det något en bra recension fastställer från början, eller så är det ett förutfattat krav på läsaren. (Vi vet att olika...
Därför handlar Zack and Miri Make a Porno inte om...
Jag förstår inte varför svenska recensenter envisas med att tillskriva fredagens komedipremiär Zack and Miri Make a Porno en hemmasex-vinkel. Försöken att knyta an till Expressens stort uppslagna serie där det konstaterades att dessa inspelningar hotar hela den lukrativa porrindustrin (det tycks stämma) känns lovligt krystade. Det är helt uppenbart att Kevin Smith gör en parodi på just den...
Motiv, svenskt drama och hyllningar ni redan läst.
Jonas Gardell har, något otippat, blivit lite av ett huvudämne den senaste tiden. Den någon splittrade hållningen den här sidan pusslat ihop måste genast röjas. Naturligtvis får E säga vad han vill, vilket han kommer göra också, men nu. Nu har jag sett andra delen av ”De halvt dolda” och jag är överraskad, övertygad, överväldigad. Det är helt enkelt en fantastiskt bra serie. Det är dramatiska...
Inför Guldbaggegalan 2009
Det ska klagas på galor, visserligen befogat men en tröttsam sport i januari. Och jag undrar vad galamakarna tänker. De måste vara lika införstådda i detta utbredda galaförakt som gemene man. Ändå ser formen för Guldbaggegalan likadan ut varje år. En tillräckligt folklig komiker drar “vassa” vitsar om det filmsverige som sitter bänkat på Cirkus i Stockholm. Men det får inte bli för...
Manhattan/Barcelona
Det är inte bara det numer äldre paret Allen/Keatons kläder jag stör mig på i Manhattan Murder Mystery. Men det är en inte en alls oviktig detalj. Keatons kreationer väckte stor sensation 1977 men här fungerar inte de gräsliga chinosbyxorna alls, uppdragna abnormt högt över midjan (sak samma med Allen givetvis, men han har alltid sett ut som en för gammal gubbe, om än draget till sin extrem...
Jonas Gardell och den stora håligheten (ett slags...
Nå, att se Jonas Gardell som Stjärnorna på slottets vettigaste deltagare det kanske ändå inte säger så mycket. Programmets grund är infantil. Jag förutsätter att castingen här är minst lika cynisk som till Big Brother och Robinson. Och kändisarna levererar ju, enligt den version som presenteras här, noga hopklippt efter den karaktärsmejsling som är konsensus i media; Loffe är gubbig, Scheja är...
In other news (Dags för lite svensk TV)
Jag känner för att bjuda på lite känsloupplevelser från min senaste morgons relativt kraftiga mediaintag. Det hela började naturligtvis med att jag vaknade. Det följdes upp med den mindre vanliga och lite smått otäcka -typ, undermedvetna- reflexen jag hittat mig själv mitt uppe i några för många mornar nu. Mitt undermedvetna, som jag på morgonen är för svag för att argumentera mot, kastar en blick...
Homicide: Life on the street, Frozen River och...
Jag skäms när jag ser om långköraren och hyllade kriminaldramat Homicide: Life on the street och inser att jag försökt uppmana folk, som till exempel gillar The Wire, att se det. Det som kanske kändes nytt då, i början av 1990-talet, ses idag med betydligt strängare ögon. Mest irriterande är den gälla ljussättningen. Den känns slarvig och ofta direkt ful, man tror inte på de för starkt belysta...
2009
Jag har redan hunnit se enormt mycket skräptv. This is going to be a long year.